Jag är så jävla trött. Trött på att behandlas som en jävla barnunge. Jag är snart 19 år och kan fan klara mig själv! Jag går fan ut gymnasiet om en månad. Hur hade dom tänkt när jag flyttar hemifrån? Ska dom fortfarande hålla på att kontrollera mig då? Jag ska fan sluta berätta saker för dem... Det dem inte vet lider de inte av..

Angående inlägget nedan. Satt och funderade och kom på att det kanske är nu som Carin är i Barcelona. Är inte helt säker, men det är väl det mest troliga. Jag blev lite lugnare nu iallafall.

Just nu sitter jag ensam hemma. Mamma är ute på promenad med "K-A". Någon snubbe som hon typ dejtar eller något. Har ingen aning om vem han är, men jag gillar honom inte. Det blir liksom så att man automatiskt blir inställd till hot. Att han hotar våran familj. För helst vill man ju att allt ska bli som förut, även om man innerst inne vet att chansen till det är väldigt liten. Men men, jag ska väl ge honom en chans om det blir något seriöst.

Om mindre om 5 veckor så tar jag studenten. Och det jag helst vill göra då är att flytta härifrån. Ifrån den här jävla skitstaden Södertälje. Vad har jag egentligen att förlora? Kanske ska ta och bli Au Pair eller något? Får fundera. Men inte ska jag stanna här längre än nödvändigt iallafall.

Carin, jag börjar bli riktigt orolig för dig. Du måste verkligen höra av dig till mig innan jag oroar ihjäl mig.
Jag börjar tänka på den där kvällen för några år sen då du var hemma hos någon och jag typ ringde dig sjuttielva gånger. Dessutom ringde dina föräldrar mig och var dödsoroliga, och det gjorde mig ännu mer orolig. Men tillslut så ringde du mig samma kväll när du var på väg hem, och det var som en sten som föll från hjärtat.
Nu är stenen tillbaka där igen.
Så snälla hör av dig. Jag behöver dig..

Det här kanske var bra. Jag fick panik där ett tag, men nu är de över. Jag känner mig nästan lite glad. Faktiskt.
Är glad att jag har Marre som orkar lyssna iaf <3

Idag var det en kort dag i skolan. Eller, jag valde det. Orkade inte gå på median. Så jag och Marre åkte ner på stan och åt, sen drog vi till Skärholmen. Fittja-bussen is typ the place to be, hehe.
Kollade lite i affärer och sådär, trevligt. Men blev jävligt trött.

Nu sitter jag här och ska strax lämna över datorn till min lillebror. Min dator fungerar nämligen inte här hos mamma. Eller ja, den fungerar ju, men internet krånglar.

Btw, vet ni vilken låt texten i min rubrik kommer ifrån?

Ha en bra dag allihopa!

Jag hatar att såra folk. Det är det värsta som finns. Men jag hade tyvärr inget val. Jag var tvungen, för både hans och min skull. Det skulle inte vara rättvist om jag bara gick runt och låtsades att allt var okej. Men det här är en del av livet antar jag. Det man inte dör av stärker en har jag iallafall hört.

För ungefär en halvtimme sen vaknade jag av en ångestattack. Gjorde ont i bröstet och i ryggen. Så jag fick ställa mig upp och göra mina andningsövningar som de på vårdcentralen har sagt att jag ska göra. Det blev värre så jag gick på toa, drack lite vatten och sköljde av ansiktet. När jag kom tillbaka in i mitt rum så provade jag att andas in och ut i en plastpåse. Det funkade ganska bra, och mestadels av smärtan försvann. För att försöka tänka på lite annat så satte jag på datorn, så nu sitter jag här och gör mina andningsövningar. Kan inte gå och lägga mig förrän det har släppt helt, för jag vill gärna inte vakna upp med andnöd.
Det här är liksom andra gången på två dagar. Kanske dags att gå till vårdcentralen igen? Men dom kan ju typ inte göra något förutom att skicka mig till en psykolog för att reda ut vad problemet/n är. Det jobbiga är ju att jag får de här attackerna när jag inte mår dåligt. Eller asså, igår när jag fick det så var jag glad, inte orolig över någonting, och så pang, så kommer det. Därför är det så svårt att veta vad det är jag har ångest för.

Nu har smärtan släppt helt nästan, så jag ska passa på att försöka sova. Igår fick jag bara 3 timmars sömn p.g.a. förkylningen, så det blir nog till att sova ganska länge imorgon.

Idag satt jag och tänkte. Tänkte på mitt nya jag. För ni vet, jag har förändrats ganska mycket på kort tid. På ett halvår har jag blivit en helt annan människa. Ni som kände mig för ett halvår sen känner mig inte längre, inte alls. Marre kan till och med säga att hon inte känner igen mig ibland. Men är det bra eller dåligt? Har jag blivit en bättre eller sämre människa? Gillar jag mitt nya jag? Jag tror att jag gör det, ibland iallafall. Jag tror att mitt nya jag är bra för mig själv, men är det dåligt för andra? Det skiter jag i om det är egentligen. Just nu är jag bara mig själv, och om andra inte tycker om det så kan dom dra. Just så är det, tyvärr. Jag tänker inte ändra på mig själv för någon.

God kväll kära läsare.
Idag har jag varit en riktig pluggis och har bara suttit och fokuserat på plugg i flera timmar. Känner mig riktigt duktig!

På lördag är det popcornfest på Ollan och jag ska dit med bästaste Marre. Är så jävla pepp så det är inte sant!!! Hoppas det håller i sig till helgen, men det lär det göra :D Förut hade jag inte råd att gå ut, men lämnade tillbaka en tröja igår, så nu har jag lite mer pengar! Det var ett tag sen jag drack så det här ser jag fram emot :D Hehe, som det fyllo jag är ;)
Jaja, vi ska iallafall äga O'Learys. Det är ju lite som våran hemmaplan, hehe.

Nu är jag lite sur. Idag fick vi tydligen studentmössorna i skolan, men jag gick därifrån tidigt så jag missade det. Fan, jag som längtat så länge, nu blir jag bara irriterad över att den ligger där och väntar på mig. Och eftersom vi inte ska vara i skolan imorgon utan i stadshuset så måste jag vänta tills efter helgen.. Jippi!

Nu vill jag ha sommar! Jag känner på mig att den här sommaren kommer bli annorlunda än alla andra. Eller, jag är säker på det. Snart tar jag studenten, och då är jag vuxen på riktigt! Mitt eget liv ligger i mina händer.
Jag vill egentligen inte jobba i sommar, men jag måste ju, för utan inkomst kan man ändå inte göra några roliga saker. Men det finns så mycket jag vill hinna göra i sommar!

Jag ska ju till Spanien en vecka, och så ska jag till Hultsfred med bästaste Marre! Längtar såå sjukt mycket! Men sen vill jag hinna göra andra saker, som gröna lund, skansen, allsång, åka till landet, bada med kompisar, grilla på stranden, äta glass vid maren, segla och framför allt, krogen! Det är så otroligt skönt att gå ut när det är sommar! Man behöver inte betala någon garderob, och man kan sitta utomhus på terrassen och bara njuta.

Idag har det inte varit någon bra dag..
Igår blev det lite "fest" i Nykvarn. Det var kul och trevligt men slutade inte lika bra. Vi skulle sova där men det blev bråk så vi åkte hem. Kom hem vid 3 och då däckade jag i sängen. När jag vaknade var jag bakis och var rejält trött. Tänkte skita i skolan men M övertalade mig att gå ändå.

På stationen började jag känna smärta i lungorna och hjärta. Jag visste vad som skulle komma. Det var början på en ångest/panik-attack. Jag hoppades att det inte skulle bli värre så jag hoppade på bussen till skolan. Men halvvägs så blev det allt svårare att andas, så jag var tvungen att gå av.
Jag har aldrig varit så rädd som då. Jag kunde andas in, men inte ut. Jag blev helt skakig och svag i benen så jag kunde knappt stå upp. Marre fick hålla i mig för att jag inte skulle falla ihop. Jag trodde verkligen att jag skulle dö, och då får jag ju ännu mer panik. Jag kunde inte ens gråta..

Efter ett tag lugnade det ner sig. Men jag visste att jag inte kunde ta mig hem själv då. Så jag ringde mamma och pappa, men ingen svarade. Då kom paniken igen, över att jag inte kunde ta mig hem. Som det var just då så skulle det vara omöjligt att åka buss ända hem. Men så kom jag på att andra gången jag fick en attack så spydde jag, och då blev det bättre. Så jag försökte att spy, men det kom bara luft. Men det hjälpte ändå, för smärtorna i lungorna, hjärtat och ryggen blev bättre, och då blev det lättare att andas. Då kände jag att jag nog kunde ta mig hem själv ändå.

Varför ska det här hända mig? Det är en hemsk känsla och smärtan är så fruktansvärd att det inte går att beskriva.. Och jag har mina misstankar om att det nu är på grund av skolan och framtiden. Vi har väldigt mycket plugg nu, och jag vet inte vad som kommer hända efter studenten.. Kan inte någon bara komma fram till mig och garantera mig ett bra jobb? Då skulle jag må så mycket bättre..

Tack M för att du hjälpte mig <3

Måndag, måndag, måndag..
Början på skoldagen var inte den bästa, men det blev bättre mot slutet.
När jag kom hem däckade jag totalt i soffan. Sov i kanske 1 ½ timme. Sen dess har jag inte gjort så mycket.

Föressten så saknar jag Carin. Men det är inte långt kvar tills hon flyttar hem igen! <3

Jag valde att stanna hemma idag. Har försökt plugga lite filosofi, men det går inte så bra. Jag ska argumentera för tvångsvård och vet inte riktigt vad jag ska skriva..
Sen är det median också.. Jag måste komma på något som jag kan göra ett reportage om. Jag vet bara inte vad. Måste tänka..

Det är så mycket i skolan nu, men det känns som att jag inte kan göra något åt det.. Och det är inte nu man ska ge upp, det är nu i slutet man ska kämpa, men det känns som att jag inte bryr mig längre. Bara jag får G i alla ämnen.. Jag får ta varje dag som den kommer. Carpe diem, fånga dagen..

Fyra mordbränder i Södertälje i natt.
- Willys i Weda
- ICA i Weda
- Tempus i Saltskog
- Willys i Södra (som tur var klarade sig)
Men de andra affärerna är totalförstörda. Willys och ICA som är de närmsta affärerna. Inte nog med det. Min bror skulle åka med sin katt och ta bort stygn från kastreringen, men eftersom Animalen ligger i samma hus som Willys så blir han skickad till Trosa. Suck säger jag bara.