Carin, jag börjar bli riktigt orolig för dig. Du måste verkligen höra av dig till mig innan jag oroar ihjäl mig.
Jag börjar tänka på den där kvällen för några år sen då du var hemma hos någon och jag typ ringde dig sjuttielva gånger. Dessutom ringde dina föräldrar mig och var dödsoroliga, och det gjorde mig ännu mer orolig. Men tillslut så ringde du mig samma kväll när du var på väg hem, och det var som en sten som föll från hjärtat.
Nu är stenen tillbaka där igen.
Så snälla hör av dig. Jag behöver dig..