Ibland undrar jag om man verkligen kan må såhär bra. För ett halvår sedan trodde jag att jag skulle dö av sorg, att jag aldrig skulle kunna bli kär eller älska någon igen. Nu är det bevisat att jag kan. Och jag är så lycklig att just han har blivit min. Varje sekund jag är ifrån honom så saknar jag honom. Jag vill att han alltid ska vara här, och om han inte är här eller om jag inte kan prata med honom så vill jag prata om honom. Även fast vi har varit med varandra i nästan två veckor så tröttnar jag inte på honom, jag vill bara ha mer.
Som mamma frågade mig i bilen idag; "Är du fortfarande lika kär?". "Mer" svarade jag då. Ju mer jag är med honom desto mer älskar jag honom. Vi har inte varit tillsammans så länge, men den tilliten och tryggheten vi känner hos varandra har jag aldrig känt förut, i hela mitt liv.
Vi båda ser en framtid med varandra, och jag vet att det kommer bli bra, även om jag måste offra en del. Men det gör inget, så länge vi är tillsammans.

Jag älskar dig Daniel Nyberg <3